Till Moa.........

Moa, i dag fyller du 12 år!!
Helt bisarrt att min lilla unge blir 12 år..........
När jag fick dig var jag 23 år, egentligen en skitunge själv! Tyckte jag ju inte då, men så var det!

Du kom till världen efter 33 timmars kämpande på USÖ. Du skrek inte som din lille-bror, det var dödstyst i stället.........
Barnmorskan klipper navelsträngen och springer i väg med dig. Där ligger jag........
Vet inte vad som händer, vet inte vad jag har fått. Om det är en pojke eller flicka.....
En annan barnmorska kommer och lugnar mig, talar om att du hade fostervatten i dina lungor och att det behövdes sugas rent........
Vet fortfarande inte om jag har en son eller dotter.........
Efter några minuter kommer någon och talar om för oss att vi har fått en dotter, en dotter som är medtagen och behöver lite extra tillsyn på Neonatalen under natten. Jag får ha dig på mitt bröst några minuter innan dom lägger dig i en kuvös och rullar iväg dig........

Du föddes 23.11 på kvällen, vid 2-tiden på natten får jag sova.......
Kl.5 blir din pappa och jag väckta av läkare från Neonatalen. Dom berättar att du har krampat och att dom misstänker blödning i hjärnan........

Mattan rycktes ganska brutalt bort under våra fötter. Glädjen över att ha blivit mamma vänds till en oro........
Dom första dagarna av ditt liv gick du igenom mer än vissa människor gör under hela sitt liv. Du var fullpumpad med Stesolid och antibotika. Första dygnet av ditt liv fick jag inte ens hålla i dig. Du var känslig för ljud, ljus och beröring.......
Jag fick bara viska till dig genom luckorna i kuvösen. Du låg där naken, läkarna ville kunna uppfatta ev kramper....

Dom stack i dig........Dom tog blod under fötterna, på händerna, i armarna. Dom till och med stack dig i huvudet.......

Din pappa var förkyld och fick bara vara med 10 minuter om dagen dom första dagarna. Han fick komma in med munskydd, sprita och tvätta sig ordentligt. Du låg i samma rum som små en-kilos bebisar. För tidigt födda barn som är oerhört infektionskänsliga.

Jag satt själv framför kuvösen. Satt  en fotölj, grinade och pumpade. Pumpade fram bröstmjölk som jag fick mata i dig via sond i näsan........

Efter en vecka såg det ljust ut, inga fler kramper. Det pratades om att du skulle få komma in i lättvårdsrummet bredvid. Sonden hade plockats bort och jag fick amma på riktigt. Då kommer det in en läkare till mig och talar om att du var på väg ner på skikt-röntgen av hjärnan. Du hade haft "dumheter" för dig. Exakt så uttryckte han sig........

Jag hade varit stark hittills men där bröt jag samman........
Kommer ihåg att jag satt på sängkanten på min säng på BB när en snäll sjuksköterska från neonatalen kommer in med dig i en barnvagn. Hon hade varit med dig på skiktröntgen. Du hade legat som ett ljus inne i tunneln, bara tittat........
Det allra bästa var att dom inte kunde hitta minsta lilla fel på din hjärna........

Efter det plockade dom bort mediciner, du fick tillbringa några nätter med nattsyrrorna under övervakning. Sen åkte vi hem med dig, 11 dagar gammal:)

Moa, du har alltid varit en snäll och go tjej! I bland för snäll för ditt eget bästa........
När du var mindre var du oerhört försiktig. Det funderades och funderades många gånger om innan du vågade prova nåt nytt. Men du bearbetade sakerna så länge du behövde, sen gjorde du det!

Du är en stark individ med ett mod som jag ibland avundas dig. Du tar på dig det du vill utan att bry dig om vad andra tycker. Det är jäkligt modigt i din ålder!
Du låter dig inte pressas till att göra saker du inte vill av kompisar. Lite tjurskallig (som morsan;) och egen går du hellre själv en rast än att göra nåt med dom andra tjejerna som du inte vill vara med på!

Du är smart! Har en jättebegåvning som jag är dö-stolt över! Som dina lärare skryter om dig på utvecklingssamtalen! En stor bedrift med tanke på den stora och röriga klass du går i. Att kunna jobba på med skygglappar på i ett rum som det är oväsen i, det är starkt...........

Jag hoppas innerligen att du får behålla glädjen över att lära dig. Att du får behålla nyfikenheten du har. Är helt övertygad om att du kan gå HUR långt som helst...........

Nu är du på väg in i tonåren och visst märks det! Visst har vi våra små bataljer, men dom hör till! Du är världens goaste blivande 12-åring och vi älskar dig jättemycket!
Må din 12-årsdag bli en kanon-dag:)

Pussar och kramar från Mamma, Stefan, Vincent och Molly

(Vi fick aldrig riktigt reda på varför Moa krampade som ny-född. En teori var att hjärnhinnan var svullen efter att hon legat i magen på mig och pressats neråt i 33 timmar med värkar . Att det skulle ha retat hjärnan och orsakat  kramper. Dom följde upp henne i ca 1 ½ år, kollade så hon utvecklade som hon skulle och det var ju inga problem.)